Commissioner Cecilia Malmström posted a response on her blog to yesterday’s editorial in Dagens Nyheter regarding the EU’s efforts to negotiate a migration agreement with the Gaddafi government last year. Her response is in Swedish and I reproduce below a Google English translation (slightly tweaked by me using my non-existent Swedish skills). Please rely on the original Swedish text for accuracy.
Google translation:
“Conflict between principles
As I write today in [Dagens Nyheter] in reply to yesterday’s main leader, the purpose of the trip to Libya in 2010 was, among other things to try to get permission for cooperation in regard to the some 1.5 million migrants who were there. UNHCR had at that time determined that about 9000 of these were refugees and in need of help.
The partnership also included earmarked funding for UNHCR and IOM’s activities in Libya. The agreement also included cooperation on border control and better conditions for migrants and asylum seekers. For the first time we had with wording in an agreement on human rights and the concept of asylum, which was in the Libyan law.
Together with UNHCR and IOM, we tried from the EU side to find a means to protect the most vulnerable. Because of reluctance by the Libyan government to agree to our demands we made limited progress and shortly afterwards the civil war broke out.
It can later be viewed credulously [incredulously?] to believe that it would succeed, but the political situation that appeared at the time was the reality that we had to relate to in order to help these people. We can not ignore the realities, but must do whatever we can to help people who suffer abuse and unfair treatment. It is painful that sometimes this means we have to make exceptions to the principle of not negotiating with totalitarian states, but when there are no alternatives, the principle of humanity must be greatest.”
Original text:
“Konflikt mellan principer
Som jag idag skriver i DN, i replik till gårdagens huvudledare, var syftet med resan till Libyen 2010 att bla försöka få tillstånd ett samarbete rörande de omkring 1,5 miljoner migranter som fanns där. UNHCR hade då hittills bedömt att omkring 9000 av dessa var konventionsflyktingar och i behov av hjälp.
Samarbetet innebar bland annat öronmärkt finansiering av UNHCR och IOM:s verksamhet i Libyen. Avtalet innefattade också samarbete kring frågor om gränskontroll och bättre villkor för migranter och asylsökande. För första gången någonsin fick vi med i avtalet formuleringar om mänskliga rättigheter och begreppet asyl, något som inte fanns i den libyska lagstiftningen.
Tillsammans med UNHCR och IOM försökte vi från EU:s sida hitta en möjlighet att skydda de allra mest utsatta. På grund av ovilja från den libyska regimen att gå med på våra krav kom samarbetet ingenvart och kort därefter bröt inbördeskriget ut.
Det kan i efterhand ses som godtroget att tro att det skulle lyckas, men som det politiska läget såg ut då var det den verklighet vi var tvungna att förhålla oss till för att kunna hjälpa dessa människor. Vi kan inte blunda för hur verkligheten ser ut utan måste göra vad vi kan för att hjälpa människor som utsätts för övergrepp och orättvis behandling. Det är smärtsamt att det ibland innebär att vi måste göra undantag från principerna om att inte förhandla med totalitära stater men då alternativ saknas måste principen om medmänsklighet vara störst.”
Click here for Malmström’s response. (SV)
Click here for Dagens Nyheter editorial. (SV)
MIGRANTS AT SEA 